hate it


Jag hatar verkligen att ringa till vårdcentralen, varje gång jag tänker att jag ska ringa så känns mina problem så små även fast jag kvällen innan eller ens tio minuter innan känner att min sista stund är inne.. Även fast hjärtat försöker slå sig ut ur bröstet, även fast jag inte somnar, även fast jag gråter för att jag inte kan andas, även fast jag håller på att falla ihop ca 1 gång om dagen, även fast allting är en kraftanstängning - som att gå ifrån soffan till köket och får svindel varje gång, det är en kraftanstängning att lyfta upp duschslangen när jag ska duscha..

Men det känns för smått. Det känns som att det är helt normalt att ha ångest hela tiden och att få panikattacker lika ofta som jag får dom..Jag känner mig helt normal just nu. Jag menar - jag får inte panikattacker lika ofta längre, det har gått ifrån varje dag till varannan ungefär.

Strunt samma, det är inte direkt så att en läkare kan hjälpa mig iallafall so whats the point?
Men just nu så ser jag det så här - Jag måste iallafall försöka, så mycket borde jag kunna göra.
Om jag inte försöker så är det som att jag säger att det är okej, att jag inte bryr mig.
Vilket jag kanske inte gör om en timme men ikväll så vet jag att jag kommer att bry mig.


Cp hjärta!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0