märks det ;)

Ställde klockan igår och imorse sprang jag upp till affären för att köpa risgrynsgröt till dagens ära.
Jag kom på det sent igår kväll och hann därför inte koka egen tyvärr.

Morsan ska snart iväg på julbord, det ska bli skönt att vara själv i några timmar, jag kanske kan städa eller något då med Julmusik på hög nivå, även om det inte blir städning så ska julmusiken på ^^
Jag kommer på mig själv ibland att jag tänker på hur underbar min familj är och hur tur jag har som har dom :)
Jag har alltid tagit allt för givet och inte riktigt uppskattat det men nu gör jag det, nu när jag vet hur fort det kan ryckas undan hur allting kan avslutas på två sekunder.
Jag önskar bara att jag inte tog allting förgivit förut och hur lite nånting spelade in. Då brydde jag mig inte och jag var på väg att förlora allt. Om jag inte hade fått halsfluss och legat sjuk i flera veckor utan att verkligen kunna röra mig, vart fan hade jag vart idag då?! På den djupaste botten i det djupaste havet.
Jag vet det och jag vet nu hur jag har bettet mig. Inte för att jag minns det, för det gör jag inte på gott och ont.
Om jag ska vara helt ärlig så minns jag inte mycket av dom senaste åren. Jag vet saker som att jag har vart glad, ledsen, arg, paranoid, kär, svartsjuk.. Ja jag vet att jag har kännt av varenda liten känsla som existerar under dom senaste åren. Jag minns små detaljer här och där. Jag minns att jag gick på bio i våras och slutade på sjukhus, jag VET att det tog slut, jag VET att jag inte hörde vad någon sa när jag fyllde år. Jag VET att jag spenderade förra nyåret med vackra Fredrik och Dennis men jag minns det inte. Jag har en massa fakta i handen men det känns mer som att jag läser en bok om någon annans liv. Jag vet vad jag har gjort och äcklas av tanken,  det känns seriöst inte som att det var jag som har gjort dom sakerna jag vet att jag har gjort men minnet sviker.
Ibland vill jag minnas och ibland är jag glad att jag inte gör det. Vissa saker vill jag minnas och andra saker vill jag radera ut ur minnet.
Det som är skönt nu är att jag inte behöver skämmas när jag är med folk, att jag hör vad folk säger och kan hänga med i konversationen helt enkelt att jag är närvarande och när jag inte är det så beror det iallafall inte på att inte KAN.

Jag uppskattar allting med min familj nu, jag älskar dom verkligen :)
Jag är så glad för Daniel skull, som har sin fina son och sin familj.
jag blir tydligen sentimental så här i juletider ^^


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0