Nånting som inte är så roligt som man kan tro är:

Morsan vännina var här idag - Jag har inte träffat henne på år och dar. 
Jag går ut i köket för att fixa käk, klädd i en stor, tjock stickad tröja och mys byxor.

- OJ! Vad smal du är!

- hehe?

och så fortsatte hon att snacka om hur smal jag är. :S

Ja jag tyckte inte att det var speciellt roligt faktiskt och jag tycker väl inte heller att det de första man säger till någon man inte har träffat på flera år.. 
Jag vet inte, jag förstår när min morfar säger något och jag tål frågorna och pikarna i från min bror.

Men det känns bara så taskigt att någon man inte känner reagerar så där. Det finns så sjukt många tjejer och killar som är väldigt smala och har vart det hela sina liv, som har komplex för sina kroppar och verkligen försöker

att lägga på lite "hull". Tänkt så hade det vart min situvation - att jag verkligen skämdes över min kropp och kanske tom försökte gå upp i vikt? Då skulle ju såna kommentarer verkligen sätta spår.

Nåväl, det är som det är och jag kan inte direkt göra något åt saken.

Och just nu försöker jag verkligen att INTE gå ner i vikt, sen om jag gör det ändå så är det inte mitt fel.

Lite kul, eller? jag har inte träffat "min" psykolog på ångestmottagningen på snart ett år och sist vi pratades vid i telefonen var i sommras men idag, från ingenstans så fick jag en kallelse till henne, bokstavligen som ett "brev på posten" :P  Jag förstår verkligen inte varför jag har fått en kallelse till henne, jag menar - jag har ju ingen som helst kontakt med henne längre.. Dessutom så tycker jag ärligt att jag bara mådde sämre när jag gick där, varken hon eller någon annan på ångestmottagningen har hjälp mig. Jag får hjälp och stöd ifrån min familj.

Jag vill bli en bättre människa för min familj.

Jag och morsan kommer så mycket bättre överrens än vad vi har gjort på år.
Det senaste halvåret så har vi kommit varandra närmare, även fast jag alltid har kunnat prata med henne och så, så har vi ju såklart bråkat och tjaffsat en del (ganska ofta) men nu händer det verkligen inte ens gång i månaden. Nej, jag har knappast vart lätt att leva med men nu när jag har "ändrat" på mig så förstår jag verkligen vilken toppen mamma hon verkligen är.