I will try my best, by myself
Vi hade nyss ett heart to heart. Inge skällande, ingenting. Jag kände mig ärlig, så är ärlig jag kan bli om det här..
Jag ska försöka själv, jag vill inte ha någon hjälp av dom, jag vill inte ha något tvång och jag vill ta baby steps..
Jag vill bara låta tårarna rinna.. just nu.. Hela dagen. Jag vill inte ha det så här, men det skrämmer mig att förändra det.. Om jag gör något "annat" så vet jag vad som händer, jag vet vad jag kommer att få se, dubbelt så mycket som nu. Jag vet att det kanske är farligt men det andra känns så mycket farligare.
Jag vill göra det här på mitt sätt eller inte alls. It make no sense.. Jag är så fruktansvärt kluven. Jag vill inte tänka på det 24/7 men jag vill inte heller tappa kontrollen. Det kanske är det de handlar om, kontroll?
Det gör mig inte glad längre, helt likgiltigt och ingenting är tillräckligt.. Jag har inte längre något "mål" och jag vet inte längre vad jag "kämpar" för riktigt. Eller jo det gör jag men jag var där för länge sen. Nu har jag kommit över trusken och ut genom dörren.... (Jag vill inte heller att mina syskon ska veta, om dom tror något nu så är det bara spekulationer, men jag vill inte få det inristat i pannan)
Såna här nattliga fin fina tankar, när kroppen och psyket inte längre vill gå hand i hand..
I will give it my best try
Kommentarer
Anonym
Vi Kan Hjälpa Varandra
Trackback
