Trött trött trött.
Jag har inte handlat kläder på typ två månader och jag har ätit som en jävla tok dom senaste dagarna.
Jag har lite ont i magen just nu. Eller ja för att vara ärlig - i tarmen.. Jag vet exakt vart den sitter nu för tiden bara för att den alltid är uppsvullen och "hård". Lite små jobbigt men jag få ju skylla mig själv som inte tar hand om kroppen, oftast så äter jag alldeles för lite för att påverka den och sen andra dagar så smäller jag i mig mat och då hinner den inte rikigt med och den blir väl lite "chokad" .. Den är helt enkel inte van. Jätte rolig information ^^
Jag fick pengar idag och det kändes skönt att betala alla räkningar och bara ha det gjort faktiskt. Samtidigt som det känns lite i fickan då man kunde ha gjrot något annat för dom (A).
Nu vet jag varför jag ska träffa min gamla kontakt på ångestmottagingen.. Ett ärende har blivit placerat hos henne.
Känns ju väldigt skoj eller inte. Nu ska jag få "hjälp" av en person jag absolut inte har något förtroende för.
En gång i tiden hade jag faktiskt förtroende för henne men det förändrades förra våren.
Förra våren spårade jag ut och när jag egentligen behövde mer hjälp än någonsin så blev det helt enkelt för mycket för dom och "släppte" mig istället. Eller som jag kallar det - kastade mig framför bussen - Drog mattan under fötterna. Ja ni förstår vad jag menar. Hon "kände" ju mig och visste hur jag var. Men man får inte ha för "lite" problem och absolut inte för "mycket". Det måste vara lagom helt enkelt. Pss!
Jag vill verkligen inte gå hos henne, hon har ingenting att komma med. Inget nytt.
Det enda jag har fått där är samtalstider och fler diagnoser än vad jag kan räkna till och nästan ingen stämmer in på mig. Jag skulle ju få träffa en ny läkare som kunde göra en ny bedömmning, som skulle se över mina diagnoser så att jag blev av med dom. Man kan inte sätta en diagnos på någon som har hjärnan full med kemikalier. Både jag och och mitt humör har förändrats så otoligt mycket under det senaste halvåret.
NU ÄR JAG MIG SJÄLV! Nu kan dom bedömma mig på rätt sätt och det är väl också en anledning till varför jag inte vill täffa min gamla kontak - hon har ju redan förutsatta meningar och hon ser bara det hon vill se. Vilket inte är jag. Inte personen med en ren hjärna. Det här är jag - inte den personen jag var då.
Ni kanske tror nu att man inte kan förändras så fort, eller så mycket. Men det är inte sant. Jag är en helt annan människa nu, jag har såklart kvar vissa saker men dom flesta sakerna var tydligen "DET". Jag är en ganska stabil person - det trodde jag aldrig att jag skulle säga men det är faktiskt sant och jag är även ganska ansvarsfull, vilket jag heller inte trodde.
Dock är jag betydligt mycket tråkigare. Men det är helt okej :)
Det tog ett tag och i börjar så tyckte jag inte att det var värt det, det var jobbigare än vad någon kan föreställa.
Både fysiskt och psykiskt. - Psykiskt förstod jag ju att det skulle vara. Men jag trodde inte att det fysiska skulle pågå i flera månader, vilket det gör.
Nu är det mycket enklare och det fysiska är borta och NU så vet jag att det verkligen, verkligen var värt det!
och JAG tycker bättre om den HÄR Ida!
Oj det här var absolut inte det jag satte mig ner för att skriva, jag kom av mig nånstans på vägen :P Men min poäng med det hela är väl att jag inte är samma person som jag var. Att det där inte riktigt var jag. Och även att jag är stolt över mig själv, ja det är jag faktiskt.
Ha en superduper bra kväll :D jag blev på bättre humör ^^
Kommentarer
Trackback
