Jag kommer inte att gilla det imorgon - eller rättare sagt jag kommer att hata det.. Men det får vara så.

Ge mig bara ikväll. Det är en enstaka gång. Ida, det är bara EN gång. Det gör inget, det är helt okej.

Eller hur. Jag ångrar mig redan men har ändå bestämt mig för att fortsätta....

Jag kan nog aldrig förklara hur vidrig jag faktiskt känner mig, just nu.. När jag skriver det här.

Det har redan blivit för mycket, För mycket för mig - kanske det inte hade vart det för dig.. Detta är nog en helt vanlig fredag/lör/sön kväll för dom flesta. Jag är inte som dom flesta och för mig känns inte det här okej egentligen. Så Jag försöker intala mig själv att det jag gör är helt normalt och helt okej..

Förut såg en helt vanlig dag mitt i veckan ut så här för mig. Kanske lite mindre eller mer. Men det är ett faktum att det faktiskt inte var något konstigt egentligen, där har vi det där jävla ordet - egentligen.

Vad betyder det ordet: att nånting som är normalt för någon annan inte längre är normalt för mig?

Ja jag vet faktiskt inte, kanske äcklas alla av sig själva när dom gör så?

Nej då skulle det väl inte vara en standard hemma hos dom flesta (under helgen iallafall) och inte heller visa reklam för det på tv? Det skulle ju inte finnas någon marknad för det om folk inte ville ha det?

Så det är nog helt normalt, nej jag vet till 110% att det är något som är helt "normalt" och att de egentligen inte borde vara nån fara med det. Jag vet egentligen också att mamma inte blir äcklad av mig, där hon sitter brevid.

Idag får vara idag och imorgon får vara imorgon. ja så får det vara.

Plus att det här antagligen är något som är bra för mig egentligen eller iallafall bättre än ingenting alls.

Beror helt och hållet på hur man ser det... andra saker skulle ju vart bättre egentligen..

Men hur mycket det än plågar mig så vill jag det här!!