Ja hur vill jag göra? Jag ifrågarsätter det varje dag. 

Det känns som att kraven är för höga och att det går för fort fram nu. 

Det förväntas så mycket av mig på en kort tid men om jag följer planeringen så kanske jag skulle kunna bli frisk förklarad till nästa vår. Det låter som en lång tid, eller hur?

Men allt jobb där i mellan är problemet. Jag känner mig inte redo helt enkelt. 

 

Sen så var mötet i tisdags jobbigt, det blev så personligt..

Nu känner jag inte riktigt att jag vill tillbaka dit. 

Men och andra sidan så att det bara ett möte och sen går hon på semester i två veckor 

och då behöver jag ju bara åka dit och vända en gång i veckan under den tiden. 

 

Jag pendlar, jag skulle egentligen behöva mer motivation för att klara av det men vart fan hittar man det?

Jag vill inte komma på mötet på torsdag utan att vilja förändra något, det finns ingen vits då. 

Jag blir galen på mig själv, kan man inte bara snabb spola fram till nästa sommar så att man slapp mellantinget? 

men iofs så är det ju inte säkert att jag är frisk då heller. Det handlar ju om så mycket mer än det självklara, det är ju inte bara det man ser och kan ta på som ska förändras. - Hela jag ska genom gå en förändring.