nattligt
Jag var på möte i tisdags med psykologen, jag trivs med henne så vistelsen blir inte jobbigare än vad den behöver vara så det är bra iallafall.
Jag gillar dock inte pratet om fysiken. Vad som händer om man gör si och så. Vad som är bra och dåligt..
Vad som ska undvikas och även det som som förväntas av mig - rent fysiskt.
Det gör mig bara paranoid..
Mycket snack om hur hjärnan "fungerar" också, jämförelsen med hur jag tänker och hur någon annan tänker..
Vad som är normal och inte.
Nånting som stör mig är när nån säger att "Det är ** som pratar" "det är ** som gör det"
Nej det är det inte, det har ingen röst, ingen talan.Det är ingen person, ingen vilja. Det är jag och endast jag.
Så sluta säga så, tack
Jag fick en uppgift också eller ja, en utmaning.
Har inte klarat det än. Måste iallafall klara en dag innan nästa möte som är på måndag.
Men allting skrämmer mig, jag vet ju vad som kommer att hända. Vad som måste ske för att man ska bli "frisk".
Jag vill inte, jag vågar inte. Jag kommer inte kunna leva med mig själv . Jag äcklas redan och tanken på det får mig att vilja lägga mig ner och ge upp. Dra, leva som jag vill.
Samtidigt som jag vill att någon ska knäppa med fingrarna och jag var bra igen.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bli bra, visst finns viljan där?
Jag vill leva och jag vill leva fullt ut. Det här är inget liv, jag vet det.
Jag vill inte vara ångestfylld och begränsad.
Kommentarer
Trackback
