Just nu funderar jag faktiskt (för första gången) på att ta det snabba alternativet. Det alternativ som kommer att skapa outhärdlig ångest men det ska även vara det alternativet som gör mig frisk snabbast.

Första delmålet. 37.. För i helvete!

Och rent kroppsligt så skulle det bli bättre. Men rent psykist? Ja jag vet inte.

Vill inte heller såra folk hela tiden. Såra och oroa min mamma. Det är inte rättvist mot henne,

Jag vet ju det. Jag är så glad att jag har henne, jag är glad att just hon är min mamma.

Hon är en bra mamma. Den bästa. Jag blir ledsen när jag vet att jag är en belastning för henne.

Hon stöttar och försöker acceptera att det är som det är men jag kan aldrig tacka henne tillräckligt.

Jag hoppas att hon vet hur mycket jag faktiskt uppskattar henne och allt hon gör. ♥♥

bakom hatat gömmer sig rädslan

jag har gråtit slut alla tårar

jag trodde, men se på mig nu

Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt