Dagarna går och jag tror att jag har stannat i tiden.. Har mina fin fina rutiner och lever efter dom typ. Känns som en gråzon.

Saknar så mycket men ingenting förändras, Jag saknar kanske en person jag inte borde sakna. Den personen är ju helt dum i huvudet. Jag vill inte släppa in någon i mitt liv igen allafall. Man kan inte lita på någon. Alla snackar så jävla mycket. Bla bla bla, tro vad ni vill.

Ikväll blir det utgång, vart vet jag inte men vem bry sig.