Kämpa för att leva
Jag har bestämt mig för att kämpa, för att inte ge upp..
Man har bara två alternativ - leva eller dö, jag väljer livet.
Ja den här gången har jag bestämt mig på rikigt, i flera dagar har jag nu vart "taggad" och bestämd.
Det hjälper litegrann att ordet överleva ekar i mitt huvud samtidigt som det är så jävla svårt att förändra mitt beteende, min rädsla, min ångest, mitt självhat och min skam.
Jag förstår att jag inte kommer att kunna förändra allting på en dag och att jag också kanske,kanske behöver börja med ångestdämpande igen men tabletter är det sista jag vill ha just nu
men ångesten gör mig paranoid och får mig att tro att varje natt kommer att vara den sista.
Jag verkligen avskyr att känna hur hårt mitt hjärta slår när jag ligger ner, det får bara paniken att växa och vad händer då? jo hjärtat slår hårdare och snabbare så det blir som en ond liten cirkel.
hm jag tappade ämnet där men iallafall så har jag bestämt mig för att kämpa, för att stå ut och gå emot varenda "liten" känsla jag har i kroppen och varenda tanke jag tänker. Jag ska slå min sjukdom på käften och spotta den i ögat ;)
Förresten så förundras jag fortfarande över hur en psykisksjukdom kan bli fysik.
Fysiskt livsfarlig
Fast jag tycker att det är svårt att ta mig själv på allvar då jag inte till 100% förstår folks oro eller varför "folk" ger mig "ultimatum". Jag tycker inte att det syns på mig att jag skulle ha problem och absolut inte i den skalan som sjukvården säger att det är.
Nej nu ska jag gå ut och röka och invänta Lion, det är fint väder idag så utomhus lek väntar!
Hur vill du göra med "behandlingen" Ida?
Ja hur vill jag göra? Jag ifrågarsätter det varje dag.
Det känns som att kraven är för höga och att det går för fort fram nu.
Det förväntas så mycket av mig på en kort tid men om jag följer planeringen så kanske jag skulle kunna bli frisk förklarad till nästa vår. Det låter som en lång tid, eller hur?
Men allt jobb där i mellan är problemet. Jag känner mig inte redo helt enkelt.
Sen så var mötet i tisdags jobbigt, det blev så personligt..
Nu känner jag inte riktigt att jag vill tillbaka dit.
Men och andra sidan så att det bara ett möte och sen går hon på semester i två veckor
och då behöver jag ju bara åka dit och vända en gång i veckan under den tiden.
Jag pendlar, jag skulle egentligen behöva mer motivation för att klara av det men vart fan hittar man det?
Jag vill inte komma på mötet på torsdag utan att vilja förändra något, det finns ingen vits då.
Jag blir galen på mig själv, kan man inte bara snabb spola fram till nästa sommar så att man slapp mellantinget?
men iofs så är det ju inte säkert att jag är frisk då heller. Det handlar ju om så mycket mer än det självklara, det är ju inte bara det man ser och kan ta på som ska förändras. - Hela jag ska genom gå en förändring.
Fuck this shit.
23/7 Ett helt år har gått
Idag är årsdagen, ett år har passerat sedan Fredrik lämnade den här världen.
Det känns inte som det, samtidigt så gör de det då jag dagligen saknar honom så mycket att det gör ont - ibland mer och ibland mindre men saknaden och längtan finns alltid där. Det händer ofta att jag måste påminna mig själv om att han inte KAN komma tillbaka då det är fysikt omöjlig men ibland kommer jag på mig själv med att hoppas.
Hoppas på något som aldrig kommer att hända.
Jag saknar honom så otroligt mycket bara, jag har aldrig älskat någon som jag älskade honom.
Jag älskade verkligen honom galet mycket. bokstavligen galet. ♥
Jag vill spola tillbaka tiden så att jag bara kan umgås med honom, prata.
Jag vill fråga hur han mår.
Fan vad jag saknar honom, den bästa människan jag har träffat.
Om det nu skulle finnas en efter värld så hoppas jag att han har det så jävla bra och har kommit till sitt egna lilla paradis där allting är perfekt och han är lycklig. Ja att han skulle känna sig älskad och lycklig.
Han både var och fortfarande är så jävla älskad!
Det finns egentligen så himla mycket jag kan skriva om honom, så många sidor att det skulle täcka hela omkretsen av jordklotet men jag väljer att behålla det för mig själv.
Om vädret vill
så blir det att åka ut till stugan imorgon med familjen (Tobbe, Daniel, Lion, mamma och erika tror jag)
Det skulle vara skönt men just nu känner jag mig lite osäker :P men jag följer iallafall med om självkänslan låter mig gå ut ^^
Dessutom så skulle det vara skoj att plocka lite bär och stoppa i frysen ^^
Jag är en fånge i min egen kropp. Nej inte riktigt men ibland så känns det som det.
Nåväl, det skulle iallafall vara rätt skönt att komma ut dit, känna frisk luften i en skön miljö.
Jag gillar att vara där, det är så avslappnat och mysigt en helt annat känsla än vad jag får på hemma planen.
Här känner jag mig så stel och bekvakad typ.
Aja som sagt så får jag se hur det blir, bussen går iallafall vid elva imorgon tror jag så man behöver ju inte gå upp tidigt eller så.
Äkta Jelly beans, Jag fick 600g (50 olika sorter)
när jag fyllde år så nästan hela är kvar :)
Min nya favorit - knäckebröd med keso,tomat, tacosås och en heldel örtsalt och svartpeppar ;)
Jag är helt beroende av dom. Nom Nom Nom
Nej nu ska jag ta ett bloss och sen ska jag fixa morgondagens frukost
Dagen i bilder
Spenderades med Daniel, Lion och mamma
Sitter helt lugnt
men det varade inte länge :P
Sen stekte jag pannkakor åt dom :)
och nu har dom precis dragit så jag tittar på PLL och sen blir det JBD
olika bilder
Bakade
mammas b-day
Meningslöst
Allting kändes så bra tidigare idag men just nu känner jag mig bara äcklig och misslyckad.
Vad fan är det för fel på mig?!! Just nu så avskyr jag mig själv så jävla mycket.
Jag vill gå och lägga mig under täcket och ligga där resten av mitt liv.
Fan i helvetet vad jag hatar det här. Jag vill bara bort, snälla låt mig åka i väg. vart som helst.. Jag vill bara inte vara kvar här längre. Helst av allt skulle jag vilja åka till en ödestuga vid vattnet och bara vara, bara vara helt själv.
Hur jävla underbart skulle inte det vara?
Ingenting känns värt någonting längre.
En katt som är nio år har bara vart vaken i tre..
Egentligen har jag inte något att skriva men ville skriva en rad ändå ^^
Måndag idag. Ny vecka, nya möjligeter.
Hela morgonen låg jag och tänkte på mitt liv, hur det har vart, vad jag har gjort och hur jag har kännt.
Även jämförelsen på hur jag känner idag och hur jag kände då.
Kom fram till att det är en stor skillnad. Jag kände mig sjukare förr (flera tusen år sedan) och jag känner mig relativt frisk idag iallafall jämförelsevis.
När jag ser över mitt liv, så ser jag att det folk har sagt är sant.. Jag är och jag har alltid vart självdestruktiv.
Det har bara utspelat sig i olika fomer.Men vad det betyder är jag osäker på, betyder det att jag har straffat mig själv för något som sitter undermedvetet?
Nej det tror jag faktiskt inte men jag undrar ändå hur det har kunnat blivit så och varför jag har behövt det.
Någon logiskt förklarar vill jag faktiskt ha!
Jag vill även lära mig att leva utan det..
men idag känns som en bra dag och jag är på ganska bra humör :)
Det
man inte vet mår man inte inte dåligt över, eller?
Dagen började ganska dåligt men inte pga något utan jag kände mig depp direkt bara.
Nu har det gått bra många timmar sen jag steg upp och det känns lite bättre faktiskt. Skönt.
Dåligt bara att det känns som söndag men det är lördag :/
Känner mig lite stressad inför veckan som kommer då jag har två möten.
På torsdag är det de vanliga mötet och på fredag har jag soc möte, ännu värre är det att jag ska på möte måndagen den 16/7 med försäkringskassan. Fan fan fan!
Kaos i hjärnan.
Jag gick på mötet jag hade i torsdags även fast jag egentligen hade velat skippat det men det gick bra, dock så skulle hon vilja träffas två dagar i veckan istället för en. Jag sa att jag skulle fundera på det.
Grejen är att veckorna går så fort att det känns som att jag inte gör annat än att ha möten eller ja det är ju iofs sant, jag gör egentligen inget annat än att gå på möten.
Jag avskyr att mitt liv går på rutiner. Kontroll och rutin.. Men jag behöver kontrollen, kan inte släppa det.. inte än även fast jag vet att jag måste bli av med mitt kontrollbehov för det är ju den som gör att jag sitter här idag.
Men om jag inte hade haft kontrollen, vart skulle jag då vara idag? Det har verkligen hjälp mig att överleva det senaste året även om det innbär att jag inte direkt har något liv så har jag fortfarande möjligheten att ändra på det, nångång.
ja nångång.
baka, baka en liten kaka
phu. Har bakat kanelbullar idag - 63st blev det :P
Sen en äppelkaka och jag gjorde nyss cakeballs av kärleksrutor.
Imorgon ska jag bara baka två saker till, tårtan låter jag mamma ta över :P
Imorgon ska jag iväg och köpa present till mamma bla, jag tror iallafall att jag har kommit på något :P
Skönt att komma ut lite.
Just nu så känns det lite små jobbigt att jag har möte dagen efter morsan fyller år, dvs på torsdag.
Jag skulle egentligen ha gått dit förra torsdagen men jag stuntade i det, jag hade ju inget möte eller så utan jag skulle ju bara gå dit för att "visa" upp mig..
Men iallafall på torsdag har jag möte igen (har inte haft det på två, tre veckor) så jag känner väl att jag måste åka dit, ja det kan ju vara bra men jag vet fortfarande inte riktigt vad som förväntas av mig.
Jag känner bara så jävla mycket press och hennes ord borras in i hjärnan på mig. Fan också!
Nej nu blir det film och sen sooova.
Jag
Slits mellan ångest och ångest. same shit men över två olika saker..
Frågan är vilken man ska ge med sig, vilken ska man försöka tysta ner?
Det är faktiskt svårare att ha ångest över båda än att ha dubblet för bara en sak.. haha weird.
Aja new day tomorrow.
Wiie dom närmaste två dagarna kommer jag att få baka, baka, baka :) Morsan fyller år på onsdag men vad fan jag är lite sen så jag har inte kommit på vad jag ska köpa och hon vägrar att säga en enda grej hon önskar sig. "jag vet inte" "men jag önskar mig ingenting".. Fan vad jag hatar när folk säger såå.
Nej nu ska jag fortsätta kolla på United States of Tara och sen ska jag slänga ihop nån scones till morsan :)
Imorgon blir det nog bullbak :)
