svårt att stå stadigt på båda benen

när jag känner att jag vill gå tillbaka så är jag tvungen att gång på gång påminna mig själv om hur jag faktiskt mådde.
hur stor skillnaden är nu både fysiskt och psykist.

men ändå så vill det så mycket, men är det värt att dö på kuppen?
nej jag trodde väl det.
rent fysiskt så mår jag så mycket bättre nu och om några månader så kommer jag antagligen att må ännu bättre om allt går som planerat.

jag ska inte falla bakåt, inte nu när jag har kommit en bit på vägen.
jag vill ta tillbaka mitt liv och planera för framtiden. jag vill bli självständig och det kan jag bara bli om jag blir frisk.

men ändå så vill se ut som jag gjorde för ett par månader sen. eller ett steg längre.
jag saknar det och jag ångrar att jag aldrig var nöjd. om jag bara h,ade kunnat vara nöjd!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0